.

Från 13 år till graven. Jag har inte kännt dig så länge, men du är helt underbar! När vi för första gången träffades, trodde jag inte att du skulle vara min bästavän nu. Men, jag hade fel. I ungefär tio månader har jag kännt dig.
Det känns inte, som om det har gått så lång tid! Vi brukar prata om hur konstigt det är att vi inte har varit osams på dom månaderna. Antingen är vi för olika så att vi inte kan vara osams för att, vi är för olika för att vara det. Eller så är vi för lika för att kunna vara det. Jag har inte listat ut det än. Men det lär jag väl göra någon dag...
Sommaren 2011, det var våran sommar. Hälften av den iallafall! Många långa nätter, skräckfilm, fattigmans drickor och fattigmanschoklad, du räddade min sommar. Jag minns hur mycket jag saknade dig när jag var borta från dig i en hel vecka! Jag saknar dig hela tiden, dygnet rum, året runt. Det känns så.. tomt utan dig! Du räddar varje dag, genom att bara finnas till. Du är min skatt, jag har verkligen hittat den nu.
Jag älskar dig, min allra käraste syster.


Det är inga farliga bilder jag LOVAR!