Du är för fin för att kunna undvika med blicken.

Hatar den här känslan. Känns som om jag inte har någon mark att gå på längre, allt känns ovärt. Finns inget och deppa för, jag vet. Men, det är någonting dåligt som kommer hända snart. Jag har någon känsla inuti mig som vill komma ut, men det funkar inte så. Vill bara skrika rätt ut, skratta så jag grinar! Men ändå finns det sorg, så det känns som om tårarna bara väntar på att få komma!!!
Har du någon gång kännt denna känsla? Kommentera, varför, när, och vad gjorde du åt det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0